Plötsligt var det rally igen, fortare än vi hade anat, även om det är så att man efter att ha åkt ett rally genast längtar till nästa och börjar räkna dagarna. För de i laget som åkt längst var detta det nionde rallyt i ordningen och rutinen visade sig direkt då förberedelserna inför rallyt knappt krävde någon tankemöda. Alla visste med minsta cell i ryggmärgen vad som behövde göras. Vid starten vid det som vissa av oss envist kallar Wessels (numera Coop forum, f.d. B&W) mötte både gamla och nya lag upp. Extra kul var att se No Interupt som hade dykt upp efter några rallyns frånvaro. En fotogenisk linslus till lagkapten i laget passade på att göra ett oväntat inhopp framför A-Teams kamera, medan vi väntade på att generalerna skulle dra igång dagens tävling.

Rallygeneralerna, de erfarna Road Hogs, verkade förväntansfulla inför sitt första rally som arrangörer och de riktigt njöt när de fick höra de efterlängtade orden "GOD MORGON, RALLYGENERALER!". Startskottet gick och vi svängde ut på vägen mot Almunge. Men, något kändes konstigt, hade vi inte glömt något eller någon? Jo, vår landsvägsnavigatör och kännare av drycker som ger dig vingar: Jens. Han kunde tyvärr inte vara med denna gång, så vi fick möblera om en aning i bussen, men i det stora hela så gjorde alla det de kan och gillar bäst.

Road Hogs hade vid starten varnat för att det skulle bli ett ganska långt rally. Det visade sig stämma när vi i tidsnöd klippte många nödkoordinater, vilket vi i och för sig aldrig har varit rädda för. Vi tycker det är roligare att vara på väg än att sitta och mäta koordinater allt för länge, men nu blev det lite för många i vårt tycke.

Manöverprovet bestod av att på avstånd stillastående lotsa chaffören med tillhörande buss runt en bana markerad med koner och det klarade vi väl oss ganska hyfsat, även om någon i laget, ja gissa vem, tyckte att gesterna för gränsling var en aning obscena. Efter att ha åkt en bit efter avklarat manöverprov upptäckte vi: "Hmm, borde inte vi ha hämtat upp en rebuslapp också? Jajamänsan!" Det var bara att åka tillbaka, tillbaka förbi manöverprovet i något som liknade en riktig rallyhastighet, sisådär 130 km/h eller mer. Eftersom vi inte kunde undvika rallygeneralernas uppmärksamhet var det bara att vinka glatt. Vi funderar på om vi inte istället borde heta "Viftarna" när vi i tid och otid ohämmat vinkar till såväl andra rallylag som till konfunderade medlemmar av lokalbefolkningen.

Lunchlekarna gick över förväntan och vårt äkta par i bussens framsäte dök utan tvekan ner i både vatten och mjöl vilket gjorde att vi senare kunde konstatera att vi var bäst på lunchlekar, synd bara att det inte finns något vandringspris för detta.

Eftermiddagen avverkades i jämn fart, vår debuterande fotoplockare i baksätet var glad att de flesta fotoplocken verkligen existerade. I vår återkommande serie 'Vokabulär för rallyåkare' har turen i år kommit till frasen "Stopp, stopp, stopp" som ska utalas i ett avslappnat tempo och röstläge. Betydelsen är då: "Öh, ba, chafförn, ta och backa cirkus 20 m, för där fanns ett plock, sörru".

När mörkret sänkt sig och klockan närmade sig åtta var alla i laget samlade på Uplands nation tillsammans med de andra lagen (förutom GoDIS märkte vi senare). Vår dagsform hade varit sådär, inte helt i toppform men inte heller dålig. Vi var ganska säkra på att vi skulle komma inom topp fem men inte vinna. Spänningen bestod istället av att lista ut vilka som faktiskt skulle ta hem bucklan och vem som hade gissat rätt på antalet prickar som vi fått. När Road Hogs läste upp vad femman hade presterat under dagen så kändes det välbekant, men det visade sig vara någon annat lag än oss, Road Hogs hade nämligen läst fel resultatrad. Fyra blev istället vår placering i år, endast en prick efter trean De tappar brallorna. Ingen kunde väl vara gladare än vi åt den placeringen, eller...

Jodå, A-team kunde. Vid annonseringen hörde vi glädjetjut och mer eller mindre diskreta vrål från 'småttingarna' vid bordet brevid. Äntligen hade de slagit oss. Det är ju bra att vi kan glädja andra. A-team imponerade när de gäller tagning av plock, men vi ger oss sjutton på att de hade inriktat sig sig speciellt på bokstavsplocken bara för att snuva oss på P-locket. A-team var säkert en aning nervösa, för det var ju bara dom och No Interupt kvar. Vem vann då? Jo, No Interupt. Från oss alla till er alla: en riktigt god jul, eh stort grattis menar vi förstås.